Förhoppningar...

Kommer ibland på skam........
Man undrar iallafall.....har inget hört om huset, så jag utgår från att det blev sålt trots allt.
Det bästa för den familjen men dom lovade ju att ringa...

Har ibland lust att bara gråta men vet att ger jag upp, vem ska då kämpa för min pojke och nån gång lösa situationen........Får helt enkelt inte ge upp....
Men har svårt att finna styrka i motgångarna...

Just nu är jag glad för min barndomstro...hade jag inte den så skulle jag nog gått i ide...så känns det..
Önskar så att jag hade nån glad nyhet att dela med mig av för vår räkning men det verkar inte som om den möjligheten finns nån gång....*gråter*
Vem kan hjälpa oss....vem vill hjälpa oss....vem vill lyssna???

Orkar bara inte mera nu, men måste, vet bara inte hur?????