Saturday, February 11, 2006

Till minne !!


Pappa!!!
360212-020908
Skriver detta idag då jag inte vet om jag kommer orka i morgon..

Du skulle ha fyllt 70 nu om du fått leva..
Men du rycktes bort från oss alldeles för tidigt,alldeles för oväntat.
Vi var inte redo att mista dig, men du var för god för den här världen.
Klimatet har hårdnat, du ska vara glad att du slipper det...
Samtidigt är du så saknad av oss alla...

Så mycket som du missat att ta del av kära pappa...
Som din dotterdotters födelse..hon har namnsdag i morgon också, det
är som om du hade ett finger med i spelet när vi bestämde hennes namn.
Att jag funnit min lycka i min sambo, pappa du ska bara veta hur lycklig
han gör mig, han förstår där andra aldrig gjorde det...
Vi har aldrig bråkat han och jag...för den sakens skull hade du varit lycklig...
Att få se din dotter i en trygg hamn - äntligen!!
Men det fick du inte!!
Så mycket som du trots allt sluppit ta del av också...bråken kring din
dotterson, all mobbing och alla svårigheter att få flytta.
Allt som gör att man önskat att kunna fråga dig pappa om råd...
Frågan är om du orkat se detta??
Kanske var det därför du fick somna in, innan allt detta började...???
Kanske var det därför jag mötte min sambo för att ha en stark man vid min sida,
som orkar bära det...
Frågorna är många kära pappa...

Hoppas att du ser på oss från din himmel och trots allt som är kan le och
vara glad för min skull, för jag har ju trots allt funnit lycka mitt i alla
bekymmer och mödor...
Har en fin liten familj nu.......önskar du fått lära känna dom alla..

Hade du levt idag så hade du varit gammelmorfar också..
Ja det är sant för brorsans äldsta fick en dotter...du älskat det..
Det går bra för honom och hans del av familjen...
Min andra brors levnadsöde, ja det hade nog varit tufft för dig att se hans kamp
också...men nu har han klarat det med...så ja där är det också bra nu.

Vi saknar dig allihop...din dotterdotter som aldrig träffat dig pekar ofta på ditt kort och skrattar, då undrar man om hon ser dig...hon verkar iallafall förstå vem du är..
Grabben ja, han frågar ofta att varför dog morfar...han saknar dig och minns dig med värme, alla glada lekar ni lekte...
Jag själv, jag önskar att jag hade dig att prata med så ofta..kan fortfarande höra din röst, känna att du ibland smeker min kind när allt är som jobbigast, inbillning kanske, men det är en tröst...
Minns hur du killade mig på kinden med ditt skägg...så gör sambon med vår dotter nu..
Ja mina bröder saknar dig mycket det vet jag...men vi pratar inte så mycket om dig,det gör för ont...

Älskade älskade pappa...saknar dig så..älskar dig så...
Det är tomt utan dig!!!

Din dotter Annelie

0 Comments:

Post a Comment

<< Home